Har jag blivit någon sorts konkurrent till mig själv?

Hon sa att jag skulle försvinna, hörde jag en liten förtvivlan i rösten.. eller var det bara inbillning. jag har funderat lite på det sedan dess. Inte kan väl min kropp spela så någon roll för henne, vi är ju bara vänner. Och hon är inte den enda som reagerat så...hon den där andra hon reagerade nästan på samma sätt. Visst hon gillar killar med lite mer att ta på med hon är ju inte intresserad av mig mer än som vän så vad spelar det för roll.
Vad är det jag inte förstår?

Ibland tycker jag att det flyter på bra, man förstår sin nära omvärld och de personer som lever i den och ibland för står man inte någonting. Inget är logiskt och ingen kommer med logiska beslut.

Jag är på väg ned i vikt. Jag har under ganska många år varit överviktig och nu har jag för något år sedan tagit tag i det och det går bra jag är mer än halvvägs till mitt viktmål...ändå tvivlar mina vänner. Inte på att jag skall kunna gå ned till min målvikt men på att de vill att jag skall se ut så. De har sett mig så förut och det var mycket glada tillrop då så vad är problemet nu...

Jag antar att det är lite av vanan som spelar in här och jag antar att det är samma sak som att jag skulle bli tok stor men då skulle inte folk våga säga något...

Har jag blivit någon sorts konkurrent till mig själv?

Jag har nu gått ned 19kg sedan jag började med min ändrade kost och träning för nästan precis ett år sedan. jag är långt ifrån klar men det är ändå riktigt uppfriskande. Vissa mål ändras längs vägen medans vissa mål består. Det är ändå kul att se att trots att jag inte är purung längre kan påverka det jag vill påverka på det sättet jag vill. Det enda som krävs är vilja.